Det är ingenting särskilt med händelser vi genomlever i skiftande årstider, inte först, aldrig direkt efteråt, först långt senare kommer saknaden som intensiv blånad i hjärtat, men det är försent då.

Tiden är annorlunda, drömmarna har förändrats och himlen är skadad. Det är otäckt att vara vaken, kliva omkring i minnen, försöka förstå om de inträffade i verkligheten så som de uppenbarar sig.

Ensamheten är inte vacker, endast obarmhärtigt kall när den tränger genom skinnet, bara brutalt närvarande i städer av ögonblick vi byggt, innan rostfärgade höstlöv blåser genom nattens raserade ljus.

________________