Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Och som jag föll...

Jag kommer nog att
överleva
och inte ta alltför stor
skada.

Bara du inte släpper mig
för plötslig.

-

Hinner jag inte ta emot mig
utan faller
andlöst
krossas min skalle
och alla minnen
går förlorade och ingen
osteosyntes kommer att
hjälpa

Blir fallet för
stort
krossas min bröstkorg
och hjärtat
däri
Döden blir ögonblickligen
ett faktum
Det vet jag

-

Jag kommer nog att
överleva
bara du inte släpper mig
för plötsligt

-

Men den stressfraktur min kropp
drabbats av
bär jag med mig
oavsett
fallet
Det vet jag.

-

"Håll mig hårt",
ville jag skrika
Släpp aldrig taget
om mig!
Stympad eller
inte
spelar ingen roll...

Men du släppte taget
om mig
Och jag föll

Och som jag föll...

Inte ens ruiner finns kvar att ta sikte på
Inga rester efter väggar eller tak
Allt är jämnat med marken

Men mina händer
mina händer som är så små!
Som fortsätter att famla
efter dig.







Fri vers av Ann Bjerknes
Läst 300 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2015-11-12 04:32



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Fint skrivet om smärtan i att förlora någon.
2015-11-12

  Amari
Aj, vad ont dina ord gör!
Tycker ändå om hur texten är skriven.
2015-11-12
  > Nästa text
< Föregående

Ann Bjerknes
Ann Bjerknes