Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

förälskelser i fönsterglas




När regnet faller känns saknaden som mest. Himlens mörka moln bär på livslögner och gråt. Jag fäller upp paraplyet, försöker flyga vidare, ändå störtar vattendroppar mot mig.

Det tar tid att bli sönderslagen i hjärtat, men i ett mulet ögonblick brister skinnet och då är ingenting glömt.

Jag går förbi utanför ditt fönster och vänder om, ändå ser jag dig inte längre. Det blåser, gardinerna flyger genom luften, skymmer möjligheterna att bli förälskad på samma vis igen.

Solen bländar. Det känns som om det brinner ovanför träden, därför vågar jag aldrig blunda på begravningar.

Kyrkklockorna dånar i skyn ovanför teatersällskapet jag egentligen inte känner. Du sitter bredvid mig och frågar varför jag kisar mot fotografiet vi en gång var vackrast i.

_________




Prosa av Jag är fan större än Sartre VIP
Läst 326 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2015-11-12 11:05



Bookmark and Share


    violas
Sista meningen är bäst, fråga mig inte varför.
2015-11-27

    Sefarge VIP
Med sådan lätthet
Tar sig denna Dikt
In i själen och berör
Djupt!Skört och härligt
Skaldat.

2015-11-13

    Elisabeth Nilsson VIP
Fin prosa som tränger in hjärtat, med en sorgsen ton, för det som varit.
2015-11-12
  > Nästa text
< Föregående

Jag är fan större än Sartre VIP