En fjäder som letar efter sin fågel
Det är
nära nu.
och det kommer.
Det är väntat
och det är ofrånkomligt
Det går fort.
Det ligger färdigt
och väntar
och vi är
nästan där
Och det blir tyst,
det stannar upp.
Sedan börjar det
Ingenting kommer bli
som det varit
aldrig någonsin
Äppelträden
försöker väcka hösten
så att falläpplen kan falla
När allt försvinner
försvinner
och lämnar platsen endsam
ännu hör hon något
där ute
hon står där på farstubron
och skrapar på den krattade gången
allen ut i mörkret
väl upplyst under stjärnklar himmel
ser hon hur allt sitter fastknutet i ett garn
där hon äger en del av det
när hon vajar som en fjäder
som letar efter
sin fågel
men hon kommer aldrig
kunna följa efter den
utan kommer bli tvungen
att släppa allt
och falla