En bil
på en landsväg
med utländsk
nationalitet
på väg
i all oändlighet
vägen bara skär
genom evigheten.
meter för meter
och lämnar det bakom
i ett hölje.
i dagar och nätter
skär den
och tränger sej igenom
höljet
men åker lika snabbt in
i ett annat.
Man vet att ett hav
av isbitar
allra längst upp,
där flyter barkbåtar
i tusental
med blad som fallit.
de flyter runt i väntan
på något
som aldrig
kommer att komma,
en islossning
och en blomning,
de flyter runt
som fnösken
men man ser fortfarande
de svarta ådrorna
som skär över
det tunna bladet
och vittnar om liv.
bilen stannar plötsligt
och de stiger av.
det lilla barnet grimaserar
av det starka ljuset
från morronsolen
och det har åter
blivit dag