sitter fast i våldets iskalla kub
vi alla som flyr av olika anledningar
måste lära känna varandra

jag stannar hemma på lördagskvällen
kroppen sörjer
opererar ut knogjärnen i stilla ro
andning är en läkare utan kniv
i am
i am
i am


räddningstjänsten springer runt
bär mig under armen
akvariet skvalpar
huvudet är ännu sorgset
darrar av skräck
jag måste få vila blodet
vila örats flimmerhår
vila mammas bulliga knän
här finns inget mer att våldta
ni kan gå hem nu


Jag tänder mig långsamt som en fyrbåk på hälleberget
skändade människor blixtrar i maskinerna
de lysande skärmarna vi bär med oss.