När jag vaknade på morgonen så var du min första tanke. När jag tittade mig själv i spegeln och borstade tänderna tänkte jag på dig. När jag satte på musik i mina öron på väg till bussen var du det jag tänkte på. När jag satt på bussen. När jag gick in på mitt första jobbpass. När jag hade rast. När jag jobbade igen. Folk brukade säga att jag levde i min egen värld. Ibland misskötte jag mitt jobb för jag kunde inte sluta tänka på dig. När jag skulle sova tänkte jag på dig i flera timmar. När jag pluggade tänkte jag på dig. När jag tränade tänkte jag på dig. Jag försökte äta nyttigt för att vara fin för dig. Träna för dig. Tjäna pengar för dig. Inte festa för dig. Vara hemma och vänta på dig. Jag väntade på att få träffa dig hela sommaren. Jag levde dig hela sommaren. Jag lever dig än idag. Det kan låta psykopatiskt och det kanske det är. Det kan låta undergivet och det kanske det är. Jag kan verka naiv. Det är jag nog. Men att sluta tänka på dig varken kunde eller ville jag, psykiskt stört eller inte. Du var och är allt runtomkring mig. Dåligt som bra. Du är förälskelsen själv för mig.