Det sägs, att hästar hejdar sig, då de skall passera en plats, där något otäckt eller väldigt förut inträffat.

Själv stannar jag till med rullatorn strax innan brevlådorna. Under grusvägen där löper en bäck, som bildar ett litet gupp.
Här gick jag för c:a 25 år sedan med en liten flicka på åtta, nio år vid handen. Hon stannade till och frågade:"Moffa, var börjar den här bäcken?" "Jo, det finns en källa någonstans uppe i skogen." svarade jag. "Då skall jag leta reda på den, när jag blir större." lovade hon.
Sedan berättade hon för mig,att när hon blev riktigt stor, skulle hon ta reda på början på alla bäckar, floder och vattendrag på hela jorden. "Så man vet var och hur allting börjar." förklarade hon.

I dag är hon riktigt stor. Hon har tre söner och en man från Indonesien. Hon lever, som hon beslöt sig för redan i åtta-årsåldern.

Och jag stannar till varje dag vid bäcken, som fortfarande rinner under vägen. Sänder en tanke till flickan M..., som jag älskar.