jag kan vara allting
förutom någon du vill ha

jag brukade leka ensam
i en trasig övergiven knarkar-kvart
som liten.

livet exploderar och
lämnar köttsår i mitt ansikte
varenda ärr har en egen historia

jag känner mig som en idiot när jag går förbi en kyrkogård
att jag inte har vett nog att ligga där under marken

ångest är en osynlig fotboja
det är ett brott att leta efter en vän i spegeln
och sedan hitta en fiende

jag försöker springa från mig själv
försökt döda varenda smärta
och hemskhet inom mig

jag har tänkt på att fly
som om verkligheten vore en jacka
som om man kunde ta av sig den när det blev för varmt

religion funkar inte
fängelset är inget val
man får härda ut på gatorna som bränner

jag kände en tjej som skrev poesi
på sina heroin-nålar
hon sa att det var det enda sättet att få det i blodet