Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Splitter

Som ett norrsken på himlavalvet målar du upp mitt mörka sinne med en skimra glans.

Som vattnet efter en vithajsattack bubblar mina blodigaste känslor upp endast för dig.

Fick jag önska mig blott en önskan skulle jag få beskåda dig, endast dig hade inte behövt vara för mer än en sekund.

Och efter jag skådat din skönhet kan jag sticka synålar genom min näthinna, ty den har levt ut dess syfte.

Jag släpar mig mil efter mil på en väg utav splitter endast för att se dig le.

Sen när jag väl har ditt leende på mitt minne och ska släpa mig tillbaks gör det inget, ty redan har tappat för allt för mycket blod.


Men inte av splittret som borrats sig in i kroppens alla organ, utan utav sprickan som fick mitt hjärta att förblöda, falla i kras.


Ett brustet hjärta vaddar så tyst så simpelt på vågorna topp, ett brustet hjärta som läcker blod.

Ett rovdjur lurar på botten, ett rovdjur som lätt får upp vittringen av ett läckande brustet hjärta.

Rovdjuret som livnär sig på mig, rovdjuret som är inom dig. Du förblir min enda väg ut. Du förblir min åklagare, min domare, min böld.

Men ändå min enda mening att andas.




Fri vers (Fri form) av K Lindvall
Läst 246 gånger
Publicerad 2015-11-19 11:25



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

K Lindvall