Idag var jag hos tandläkaren, (första gången på femton år) (Hängde samman med min graviditet, som var för fjorton år sedan igår, jag har själv inte fyllt år- de trettio)

Jag kanske uppfattas, som att jag ger med mej för mycket information, men det skiter jag i. Kanske är jag bara mot mej själv för hård. Nåväl.

Eivor, min tandläkare, ville träffa mig igen om ett år.
Jag hade inga hål.
Och inte heller blev det hål i min plånbok, inte för att jag är snål.
Utan en glad överraskning.
Cyklade till Vågen idag, och såg på någons cykelkorg, en liten tomte som klättrade opp.
Han satt fast, men det såg ut, som om han siktade, på cykelkorgens topp.
Eivor samlar på cancerfondens Rosa Bandet- Krusidull.
Hon har samlat i några år, de hade olika design, på tandläkarmottagningens almenacka, inne hos Eivor. Och både Eivor och Tandläkarreceptionisten, hade frälsarkransen ifrån Svenska Kyrkan, på sig.
Några rader, om dagen, intryck som kan vara positiva.
Man måste skriva av dem, eller måste man?