Tårarna är av glas. Ljuv är natten. De blå segelbåtarna halvvägs bort nedanför himlen. Den ska öppna sej tidigt i gryningen och kasta ner stjärnans ljus. tårarna krossas när de slår mot gatan. De blänker så rent på din kind. man kastar tärning med dom och vi vinner varandras hjärtan. Vi går ner och möter båtarna, de är i tusental och är våra vänner, fåglarna på tråden som förbinder våra själar, och jag reser så av din närhet. Hela världen, nästan hela himlen, men bara nästan, når aldrig riktigt ända hem. kom älskling vi vänder tillbaka, du viskar: vänta jag ser slutdestinationen. Där ända längst bort i universum i dina ögon älskling ser jag långt bortom allt.