Nykter i sju månader
Fast jag alltjämt knarkar
Jag gläds åt dagarna
Och sover när du snarkar

Jag lever på ängslan
Och andas dopamin
Du sniffar mitt hår
Med ett bedårande flin

Allt som gör ont
Försvinner i ditt brus
Baksmällan blir plågsam
Efter ett sådant rus