Hon är så glittrig
Hon är ju så härligt snäll
tänker Maja
när hon håller henne
hårt om handen

Säg mig
vart är vi på väg
vart ska vi gå
ville Maja fråga
men hon kunde aldrig förmå
vi kommer ju fram ändå
tänker Maja

Hon är ju så glittrig
Hon är ju så härligt snäll
tänker Maja
när hon håller henne
hårt om handen

In i svarta skogen
skulle de visst hamna
jaha, så det är här vi ska leka
tänkte Maja

Hon kan alla lekar
det vet hon
och idag, har hon lovat
 - lära henne nya lekar

Då kvällen blivit blå
var stunden då
polisen ringde på
 - om Maja

Sedan blev det aldrig mera
några lästa sagor om kvällen
för sagan om Lilla Maja
blev dem alla, tända ljus
och vita duvan, den hon älskade så
ömt, tårfyllt, lagd på stenen grå