det finns en lucka i rymden
du satt bredvid mig i sätet
så ljug inte
svarta hål läcker inte
blöder inte fingrar
så håll det hårt
innan du tappar det

bakom neddragna persienner
begravning eller födelsedag
whatever
min enda ägodel raseri
ökenkorparna och dem arabiska regnbågarna
min ensamma vandring motvinds
jag gör mig immun med siffror
faller jag, faller du
ut ur den här världen

som om jag inte fanns
tillslut finns bara filmjölksvita kullar
ren utmattning
tillslut vinner överlevnadsdriften vare sig man vill det eller inte

jag stod med knutna händer  
skrek: skjut dem som älskar

hoppades hoppades hoppades
men tappade det aldrig helt