Vintern är klar
och fönstret är blankt. Som i en kupa av tröst inneslutet och varmt i den stund vi behöver

Rummet är instängt och väl bevarat i alla de dagar det bebotts
och hissen hänger så stilla och tyst i trappen så att man kan tro att den är ur funktion

men vaggar svagt av de vibrationer som alstras av de andetag som bryter genom fasaden

Gatan böjer sej nerför den långsamma dagen och går ned mot vattnet
där änderna skimrar i sin vackraste metalliskt gröna skrud där blommorna ligger gula och sover i ett vitt bäddat täcke

intill ligger båtarna spräckta och lutar sej ned i den lugna och undanskymda hamnen
runt is med namnet på sidan
under ytan som om de plötsligt somnat bort

Blåst från nord och svårt att se hur skuggorna till slut blir människor i den elaka vinden av surrande motorer och blinkande ljus som för att slå sej ned i de tomma barackerna bakom kyrkogården

flickan står i vimlet och låter draken i skyn lägga sej på ett moln och snöa ned som flingor medan hon både skrattar och gråter, skrattar och snörvlar

skrattar åt mannen
som bränner sej på strålarna på solen,

gråter åt mannen som försvinner bort mot månen. och snörvlar över snöflingorna runt näsan som alldeles nyss varit en drake i skyn men som nu smälter bort på näsvingar

du vinkar åt flickan och räcker fram en karta dit hon ska gå
runtom ligger allt blankt



från mitt
fönster



Hör hissen tryckas upp
hör en liten flickas röst



utanför min dörr
och jag skriver : Vintern är klar och fönstret är blankt
som i en kupa av tröst inneslutet och varmt

i den stund vi behöver