Kram världen och goder morgon på er. Somnade som en stock i går kväll och sovit urgott. En bra start på dagen med andra ord. Nu bara lite nybryggt kaffe, en cigg och veckans disk!

Men hua! Många stressneuroser har man kommit över här i livet men disken består. Måste ha haft en diskarbetjänt i mitt förra liv. Fastän jag har städat och diskat åt andra i hela mitt liv så är det något med min egen disk som tar emot så. Helt enkelt så sablans tråkigt att stirra ner i skummet och bara stå där och skrubba. Likväl som att borsta tänderna. Bara stå där på en punkt och skrubba. Endast åt sig själv. Utan att ens ha ett tågfönster att titta ut genom och låta blicken få följa med i ett föränderligt böljande landskap.

Har prövat sätta upp vackra intressanta blickfång både över diskbänk och över handfat. Funkat sådär. Som om min hjärna behöver något mer. Föränderlighet. Prövat olika modeller av tandborstar i olika färger och modeganger. Prövat olika tandkrämer också i olika färger och med och utan ränder och i olika smaker. Bamses rosa funkade nog bäst ett tag. Men det är nog mest saknaden av rörelse min motivation lider brist på. Elller känslan av att få något annat gjort samtidigt som det tråkiga görs. Som att gå runt i lägenheten och öppna post, småplocka el prata i telefon. Medan man gör det tråkiga måstet. El sätta på någon bra låt på hög volym och sjunga med och dansa loss lite mellan skrubbtagen. Men är tyvärr extremt ljudkänslig numera och njuter bäst av tystnaden. Mina musiklustdagar är fåräknade och då måste det vara exakt rätt låt på någon av alla skivor som oftast ej ligger där den bör ligga.

Av alla brister jag överkommit i mitt liv kvarstår dock dessa två. Skrubbandet av disk och tänder. I alla fall regelbundet. Som om min hjärna helt saknar intresse för just tänder och porslin.

Men problem är ju till för att lösas. så med lite tid och fantasi övervinner jag väl dessa också på något sätt och torde väl då bli något av en perfekt människa antar jag. Förutom nagelfilningen då förståss. Som halkat efter sen jag fick viktigare saker att tänka på här i livet.

När jag blir stor skall jag anställa mig en nagelskulptris till mitt enkla hov. Borde finnas ett pigavdrag för dessa ovärderliga yrkesutövare. För alla oss som har annat kall här i livet man måste prioritera sin tid till. Som att rädda mänskligheten tex. Eller åtminstone en liten del av den. Som sig själv. Och min näste. Har säkert tio fina effektiva nagelfilar i stål som bara inte vill finnas framme just när man råkar behöva dem. De verkar leva sitt eget liv i flock och leker kurra gömma med mig likväl som strumporna i tvättstugan roar sig med.

Men i det stora hela är man ju trots allt fridens lyckligaste inombords, så lite får man väl bjuda på här i livet. Annars vore man ju som sagt helt enkelt lite för perfekt. Ja nästan hiskeligt perfekt. O gud så tråkigt det skulle vara. Kanske tråkigare än all disk i världen. Allt är ju faktiskt relativt relativt här i livet. Särskilt när man tänker efter på en tråkskala.

Så tänk vad är väl egentligen min diskhög i relation till att allt vore övertråkigt perfekt? Haha ingenting. Konsten att tänka sig till lite motivation för ett uppskjutet måste-göra kallas nog detta.

God morgon världen och alla som har det så mycket värre än mig. Tänk vad allt är relativt. När man väl tänker efter. Och tack gudars för att man ändå kan detta. Tänka alltså. Tack livet, kärleken och tankens kraft för motivationen. För att inte glömma kaffet och ciggen. För nu skall det minsann gnuggas i baljan. Och sedan i munnen.

Med tacksamhet för det lilla gentemot det stora och vissheten om att allt visst är möjligt.