Bortglömd

instängd utan ljus att växa i

ängsligt spörjande

ska det alltid så förbli

Vem kan leva

utan ljus och vatten

utan hopp

utan tröst på natten

Vad kan växa blomma

utan kärleksljusets klorofyll

där ensamhetens vanmakt

är mörkrets nattsvarta idyll

Det fanns en kraft

och den var din

men frågan är – var har jag min

En kraft

att genom hindren spränga

för att den vackra röda klockan

kunna kränga – på stjälken din

fast utan blad

så vit och skön

fast den ju borde varit grön

Mot alla odds

blev du min röda Amaryllis

en skönhet av ett märkligt slag

när jag förvånad

dig förlöste

denna korta ljusa

vinterdag