"Jag tänker inte börja med att säga hej. Du är inte värd några artighetsfraser... "

"...Tiden direkt efteråt har jag förträngt. Min hjärna förträngde även vad du gjorde mot mig. Jag hatade dig men minnena var låsta i ett skåp som jag inte hade nyckel till då.
Man kan inte förtränga saker förevigt. Efter ett år kom mardrömmarna. Varje natt upplevde jag det du gjorde mot mig igen. Jag försökte vifta bort det. Sen kom ångesten och paniken.
Varje gång jag såg en röd Saab så fick jag panik och kunde inte andas.
Varje gång jag hörde ditt namn fick jag panik och kunde inte andas.
Varje gång jag kände någon doft som påminde mig om dig fick jag panik och kunde inte andas.
Jag började skära mig och ville inte leva längre. Jag har försökt ta livet av mig tre gånger pga det du gjorde mot mig. Jag har ärr över hela kroppen efter mina självskador pga vad du gjorde mot mig.
Jag kunde inte ta mig ur lägenheten. Jag kunde inte ens ta hand om mig själv. Allt pga vad du gjorde mot mig.
Dom gångerna jag kunde ta mig ur lägenheten spenderade jag timmar med att kolla efter dig och din bil. Allt för att kunna gå och slänga soporna eller handla en liter mjölk.
Alla gånger du var in på mitt jobb sprang jag i panik, gråtandes och låste in mig på toaletten och skar mig själv tills jag bara kände smärtan från kniven och ångesten var hanterbar för stunden.
Jag har hamnat inne på psykakuten tre gånger pga vad du gjorde mot mig. Jag har nu gått ett och ett halvt år i terapi. En timme i veckan. Resorna in till psykakuten, timmarna i terapin och alla olika antidepressiva och ångestdämpande mediciner jag har tagit är alla pga vad du har gjort mot mig. Allt har jag betalat för själv. Du förstörde mig och jag måste betala med min hälsa, mitt liv och mina pengar..."