-


du är en flicka
för att berättelsen kräver det


-


först är ditt namn Kore -
det betyder, rätt och slätt, flicka
ett opersonligt namn
utan förväntningar
det betyder också jungfru
ett opersonligt namn
med massiva förväntningar

(gudar skapas till människans avbild
därför konstrueras du
utifrån en enkel kvinnoarketyp
du är:
Det Oskuldsfulla Offret
du är:
Jungfrun
du är:
bara kött)

därför känns det som ett skådespel
när du dansar över ängar, när du
plockar blommor, vänder ansiktet mot himlen
ler brett och obekymrat, kinderna
mjuka och rodnande i solljuset

du spelar en roll
utan att veta varför du gör det
utan att känna till
ditt öde

du vet faktiskt
mycket lite

(men oskuldsfullhet är sexigt, så mycket
vet du med säkerhet
varför du ska vara sexig
är inte viktigt)


-


den dag
då han kommer för att hämta dig
är det en lättnad, det känns
som att skådespelet äntligen kan ta slut
för du förstår
att han är ditt öde

(men när hans händer griper tag om
din midja är dina tårar inte på låtsas, du är
uppriktigt rädd, ja, rädd -
för du vet
mycket lite, känner inte till
världen utanför ängen)

det är okej
det kan också vara
en del av skådespelet
det spelar ingen roll
att det är äkta


-


han är
den första mannen du sett, skrämmande
i sin olikhet
han är
fruktad, en konung, en
tyrann enligt många, dödliga
vågar inte säga hans namn

och du är bara
Kore
(flicka, jungfru -
inte länge till)

men
han har din mors ögon
precis som du
och det känns
tryggt, på ett sätt, det vi känner till
är inte lika skrämmande


-


sedan är ditt namn Persefone
det är ett namn, mer än
en uppmaning
men
inte desto mindre tyngt
av förväntningar

du upprepar ditt nya namn för dig själv
en gång, sedan aldrig mer
medan han klär dig i mörka tyger och
tunga juveler, gör dig till en
drottning, nej -
hans drottning
som en docka eller ett barn, klär på och
klär av
och du tar aldrig ditt nya namn i din mun igen
det känns
olämpligt, inte alls
som du

(men å andra sidan känner du likadant för Kore)

det finns inget utrymme för dig
i dessa namn, dessa titlar:
dotter, hustru, drottning
flicka, jungfru?
inte längre
aldrig igen
så mycket
vet du


-


tiden står still
under jord
och du hör om din mors vrede, hennes
sorg som fryst jorden, om snö och
svält och död
många nya själar
håller dig sällskap

det blir till slut
en strid mellan din mor, din make och din far
du tillfrågas inte
om någonting alls


-


när det bestäms
att du ska återvända till din mor
försöker han lura dig med en frukt;
röda droppformade kärnor av
ett granatäpple i hans vita handflata

han ser på dig med
hennes mörka ögon och
de är så lika varandra
du tänker på vad man säger om barn och
främlingar och godis
du är rasande
över att han tror så lite om dig

men
sedan tänker du på skådespelet, ditt öde
och sväljer kärnorna hela
för att berättelsen kräver det


-


(för att du vill straffa dem,
din make och din mor, din far och
mänskligheten, faktiskt; ingen nämnd, ingen
glömd)


-


och nu
varje år
när du återvänder till underjorden
med brunbrända ben, vulgära blommor i
ditt solblekta hår
smeker han din evigt unga kind, säger
att han älskar dig
och du förlåter honom för det
precis som du förlåtit din mor
för samma sak


-