Jag har precis vaknat. Rummet är varmt och jag tror jag somnade sent i natt, tror, skrev brev, drack och längtade, Havet utanför ligger öppet. Jag reser mej och går ut i duschen, stumma ben, en rygg där varje kota glider och ömmar av värk och långa arbetsdagar nere vid varvet. Ögonen fyllda med trålare och måsar, ett långt liv, minnesfragment och familjeliv, gift tre gånger, säkert far till andra från andra delar av världen, vad vet jag när skeppen gav sej av tidigt i gryningen, Sydamerika Asien runt halva jordklotet. Står länge i den heta fuktiga kabinen. Färgen flagnar och faller från väggarna, fläkten raspar som en trasig radio. Böjer nacken av leda. Jag slår mej ner i soffan och blandar en drink, rullar en Chesterfield och slår på teven. Drar ett djupt kvävande bloss och tänker på henne. sveper innehållet och grimaserar, blundar och lutar mej tillbaka. Man ser lyftkranarna i skyn, man ser den väldiga smogen som täcker för solen. När snöflingorna faller ser dom ut som brinnande eldflugor som glittrar ner till ren aska, så rena och silverfärgade, som hennes hår, de nästan blålila ögonen som stirrar frågande, de frågar om Julen snart är här, det känns inte så säger dom och skakar på sina huvuden, snöflingorna, eldflugorna, askan från cigaretten som vinkar. Jag låter den falla ned på gatan bland dom andra. Skymningen är redan här och lyftkranarna reser sej som ett svart monument av sorg över himlen. Sorgen är alltid svart, det är alltid med sorg i ögonen jag blickar ut över havet. Någonting jag bara drömt, någonting vackert och levande. Minnesfragment för de längtansfulla.