Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Årets julkalender skrivs i samarbete med nio skrivarvänner. Dagens gästpoet är Ingela Svenson. Hennes dikt Björnarnas natt är markerad med kursivstil. Läs och kommentera på hennes sida: https://www.poeter.se/Las+Text?textId=1917652


Sagan om Nissa - en julkalender: Lucka 14

 

 

Snart har vi såpat och skurat vårt golv

natten är klar, hemåt vi drar

kanske vi klarar det strax efter tolv

vråltidig Torsdag morgon...

 

sjöng Nissa i takt med skurborstarna tillsammans med två hyggliga tomtegubbar, Nisse 13 och Prisse 14, som tydligen också fått straffkommendering för missat arbete. De hjälptes åt att skura och diska lutslevar. Långan i karen stank som förut, men Nissa hade vant sig en smula. Bosse var hygglig mot de straffkommenderade och stack till dem varsin mugg glögg. Strax efter elva tystnade glöggsångerna från matsalen och många träskor hördes klappra sin väg. Nissa och tomtarna skurade fortfarande.

När Nissa sköljt den sista sleven ren från såpa suckade hon djupt, tog farväl av tomtegubbarna, drog på sig luva och rock och halkade ut i snöyran igen. Hon var så trött att hon knappt visste vartåt hon gick, lät träskorna leda henne och hamnade förunderligt nog utanför det vita huset med äppelträden igen. Människan i den röda morgonrocken satt fortfarande kvar vid köksbordet och sjöng, som om hon aldrig slutat. Det lät som en slags luciasång för björnar:

 

 Björnarna vankar runt husknutarna
i fullmånens sken
går nattens tunga fjät
nu i björnarnas natt

Dem ska vi övervinna, vinna vinna
vi sjunger i d moll nå't dumt
och dräpande drömmer vi om
den frihet och välfärd som rann
bort i en strömmande fors

rakt in mot mitten av klotet

Om inte, då vaknar jag aldrig mer
ty kriget är fasor för dem
som dör och för dem
som överlever björnens slag

- Se, hur björnar höjer sina ramar

 

 

Inte förrän verkstadens klocka slog ett lyckades Nissa dra sig ur förtrollningen i den poetiska trädgården. Människan hade tystnat, men satt fortfarande kvar vid köksbordet. Hon visade inga tecken på att ha upptäckt Nissas närvaro.

Nissa halkade långsamt hemåt medan hon funderade på människans sång, som gripit henne så starkt.  Själv hade hon ingen erfarenhet av vare sig krig eller björnar. Hon förstod dock att det var allvarliga saker.

Isgatan blev mer lättrampad på grusvägen när Nissa passerat verkstaden. Frusen och trött kom hon äntligen hem och kröp ner under filten. Hon somnade efter bara några andetag, tacksam för Tessas varma brasa som fortfarande glödde.

 

 




Prosa av Nanna X
Läst 656 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2015-12-14 07:47



Bookmark and Share


  Magdalena Eriksson VIP
Fint fint väver du samman björnar och nissar till något som känns mysigt och eftertanke med hopp i.
2015-12-14

  Anya VIP
Hoppas Nissa får sova lite nu...det verkar som om hon behöver det. Tjatigt... men du väver fint.
2015-12-14

  TrollTörnTrappan VIP
Björnarna gör sig fruktansvärt starkt gentemot tomtarnas trassel-tissel...! en aning av Människans konfliktfyllda relation till naturkrafter, reell eller inbillad...?
2015-12-14

  Stefan Albrektsson
Ja, sannerligen snygg väv - och Ingelas text är ju fantastisk. Hela texten och dikten andas blodigt allvar!!
2015-12-14

    Lars Gullberg
Det är fantastiskt hur du lyckas förena gästpoeternas dikter med din berättelse

2015-12-14

  Nanna X
Bilden är lånad från originaldikten på gästpoeten Ingela Svensons sida.
2015-12-14
  > Nästa text
< Föregående

Nanna X
Nanna X