Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Löv med vingar

Jag tar ett steg. Löven blåser inte i stora skaror. Ett löv är på väg att lyfta från marken, just nu krumbuktar det sig, SOM en liten dans, men det har inte släppt sitt fotfäste. Men Nu, ja Nu, lyfter det!
Två löv som inte ens har krumbuktat sig, kommer till luftens undsättning, eller är det tvärtom? Vinden blåser, men den viner inte, inte här, Men Där!
Där, mellan träden, men inte på stigen där jag går. När vinden viner, har den isolerat sig? Två löv, ett i taget, sjunger kanske på sin sista refräng, hur långt kan den flyga? Det kan man undra, men det undrar jag inte än, det kommer jag kanske att lära mig sedan? Ett löv, av de två, fladdrar som en fjäril, får form som en halv fågel, en fågel, med kanske ett huvud, men säkerligen en kropp. Inuti skogen hörs fågelsången, men det är jag säker på, detta kommer ifrån fåglar, detta ljud, och medans ett plus ett blir två, ser jag sambandet; Fågeln i skogen, som inte syns, men hörs, och lövet som ser ut som en fågel, där det flyger. Sensibelt Sensibelt. Två fladder som en fjäril, övergående till en fågels stora vinge och kropp, det är bara logiskt, att jag bara ser ena vingen, på ett lövs kropp, Jag har antingen en sådan vinkel, eller så har lövet blivit format Såsom EN Vinge! Speciellt är det. Naturen är bara min! (Samma sak händer med löv två).




Fri vers av Mim
Läst 174 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2015-11-30 16:28



Bookmark and Share


  Anya VIP
fin filosofisk spegling med löven i centrum.
2015-12-01
  > Nästa text
< Föregående

Mim