Så gå vi runt kring en tomtemaskin

oljad och fin, väver vårt lin

så gå vi runt kring en tomtemaskin 

tidigt en Torsdag morgon...

Så sjöng tomtarna och tomtorna på Tomteverkstaden Nisse & Son i Tomteby, där Nisses son Bosse bossade sedan många år. Verkstaden tillverkade alla sorters julklappar: Allvädersstövlar och Arabesker, Bikupor och Botoxläppar, CDskivor och Cabrioleter, Dalmålningar och Dataspel, Eneslöjd och Evigheter... Årgångsviner, Älskogsresor, Överskottsprodukter och Allting Däremellan.

I våra dagar bakar småknytten struvor och viker stjärnor på tomtedagis medan tomtemor och tomtefar knegar sida vid sida på julverkstaden. Lika lön för lika arbete: ett fat gröt om dagen och två muggar glögg.

Kanske undrar du varför tomtarna sjunger om Torsdag, det är ju tisdag idag? Jo, saken är den att i tomtevärlden existerar bara de veckodagar som har samma namn som Julafton. Bara var sjunde dag finns på riktigt, resten är mörker, midnatt råder. Det är därför tomtor och tomtar håller sig så unga, sju gånger yngre än oss människor. 

Tomtan Nissa, som sedan en tid var fast anställd vid tomteverkstaden, var enligt tomtarnas tideräkning i sin fagraste ungdoms vår, sisådär en sjutton tomteår till jul. Nissa var alltså varken tomtemor eller tomteflicka, varken ung eller gammal, bara snart 120 människoår och ännu okysst, så som seden var och är i tomtevärlden. Hon var liksom alla tomtor född med vitt hår, men utan skägg. Myten om att kvinnliga tomtar bär skägg är en bara rasistisk, förlegad människofördom. Skägg kan ibland förekomma hos vissa kvinnor i dvärgarnas familj, som ju är släkt med tomtarna på långt håll, men även hos dessa varelser är det tämligen ovanligt. Nissa hade rosiga äppelkinder och krusigt hår. Hon var nätt i figuren och nästan exakt en aln lång, med våra mått mätt 0,593 4 meter. De flesta medlemmar av tomtesläktet, och även de människor som skymtat henne, skulle nog hålla med om att Nissa var en riktigt vacker ung tomta.

Idag var det inte bara Torsdag som vanligt utan dessutom Den Första December. Bossen Bosse ansåg därför att tillfället var lägligt för en bön inför grötpausen på Tomteverkstaden, manade Nissor och Nissar att knäppa sina händer och mässade: 

Glimrande ande som ser oss konstant,

kom och gör sällsynta gladguldet sant!


Gråter vi djup korridor gredelin

lockar din dörr ljus ur mörk violin


Hör du mig jämt flåsa runt helt turkos

hamnar jag utan narkos i neuros?


Oss skall bli given en rosa nyans

när vi kan älska där tid aldrig fanns


Fira mig upp mot din himmel safir!

Kvar håll dock marken om känslan blir yr....


Berget består fastän sjufaldigt når

våra paket längs små rostbruna spår


Grötiga rimmen som gömmer smaragd,

led oss till hjärtat där Du är förlagd! 

Det var en ovanligt djup grötbön för att komma från Bosse, tänkte Nissa där hon satt och lyssnade på sin bänk av eneträ. Nog visste hon att han älskade guld och ädelstenar, det ryktades att hans släkt härstammade från De Sju Dvärgarna... men att han kunde gestalta sin längtan efter rikedom så poetiskt, det var något nytt. Nissa, som älskade sånger och dikter, var riktigt imponerad av bossen.