Årets julkalender skrivs i samarbete med nio skrivarvänner. Dagens gästpoet är De Underjordiska. Hans dikt Kunskapsträdet är markerad med kursivstil. Läs och kommentera på hans sida:https://www.poeter.se/Las+Text?textId=1918132
Sagan om Nissa - en julkalender: Lucka 15
Nästa morgon gick Nissa och Tessa tillsammans till jobbet i vanlig ordning. Nissa gäspade efter gårdagskvällens strapatser. Förkylningen verkade dock ha avtagit. Varken hals eller huvud värkte längre. Det var lättare att både andas och tänka. Nissa snorade lite i linnenäsduken och klampade på i morgonfrosten. - Vilken partner fick du egentligen i lutfiskkastningen? frågade hon Tessa. Jag stod ju i andra änden av lokalen, så jag kunde inte se dig. - Tro det eller ej: Stisse, The Santa With the Golden Watch! svarade Tessa. Tomtorna brast ut i ett samfällt fniss och lade armarna om varandra för att inte halka i träskorna. - Var han bra på att fånga fisk? - Hyggligt, till en början, så länge han koncentrerade sig på mina broderade manschetter. Han verkar visst vara något av en manschettfetischist? Men så började han bli distraherad och glo på gulduret hela tiden. Då kastade jag en långa ett ögonblick för tidigt. Stisse halkade på fisken och slog huvudet i stengolvet. Jag blev dödsförskräckt för att han skulle rapportera till Bosse, så jag rusade runt lutfiskkaret och knuffade mig fram för att komma till hans undsättning. - Herre Du Alla Tomtars Skapare, det hörde jag inte i larmet, hur gick det? - Bra, tror jag. Tessa 19 hann före mig med förbandslådan, hon var kvällens sjuktomta och stod redan på rätt sida karet. Hon tog hand om Stisse och ledde ut honom på kontoret. Själv fick jag en ny lutfiskpartner, eftersom en av de gravida tomtorna blivit illamående av stanken och fått lov att gå hem. - Jaså, vem fick du då? - Prisse 22, svarade Tessa och rodnade sött. - Och? - Vi ska faktiskt ses i kväll hemma i hans stuga. Han har inviterat mig på TV-kväll. Kanske sticker vi direkt efter jobbet. Han har lyckats återuppväcka en platt-tv från återbruket och kalibrerat kanalerna, säger han. Tessas kinder glödde nu vackert röda. - Vem kastade du själv med, Nissa? - Den nya tomten, han med den blå luvan, såg du honom? - Klart jag gjorde. Administrationen ser allt!
Nissa tystnade. Hon saknade replik. Dessutom närmade de sig den magiska eken, där sidensvansar och andar talat med henne under feberyran förra Torsdagsmorgonen. Redan på avstånd kunde hon höra rösten:
Träden har ansikten
de har ögon och de vet
vi har inga ansikten
inga ögon som ser
Tessa verkade inte höra någonting, men blev ändå så underligt tyst när hon passerade eken. Det var utan tvekan ett Magiskt Träd. Nissa kände Trädets Ögon bränna i nacken ett gott stycke framåt vägen. Nissa och Tessa kom i god tid till Tomteverkstaden, hann skaka frosten ur både luva och rock och besvara Bosses nick innan de föll in i arbetssången:
Så går vi runt kring en slöjdande svarv varv efter varv, snidar en harv slöjdar en pc och filmer med garv tidigt en Torsdags morgon.
Prosa
av
Nanna X
Läst 706 gånger och applåderad av 8 personer Publicerad 2015-12-15 07:37
|
Nästa text
Föregående Nanna X |