- Hej och Hå, hälsade Bosse Nissa med en klapp på vadmalsaxeln. Fint att du är i tid i dag. Dagens beting för ditt arbetslag är Humlestörar och Hemmakvällar, men det har du kanske redan hört?

Nissa nickade tillbaka, glad över att Bosse verkade tillfreds med hennes kompensation för gårdagens försummelser. Humlestörar verkade ju inte så svårt, men hur tillverkade man en Hemmakväll?

Bosse verkade ha läst hennes tankar.

- Ni får jobba i team.... spåna och skriva och så. Grupparbete. Men först är det Humlestörar, bara att sätta igång och kapa.

Förmiddagsbetinget gick undan. Nissa kvistade av gamla julgranar med yxa, och spetsade dem i änden. Nisse 3, en ärevördig gammaltomte med långt böljande skägg, stod vid vedkapen. Nissa, som var orolig för att skägget skulle fastna i sågklingan, erbjöd honom sitt röda, glansiga hårband för att binda upp hakprydnaden, men Nisse viftade bort det med en handrörelse.

- Man har väl varit med förr. En gammal tomte vet var skägget slutar, som min farfar brukade säga. Och farfar visste vad han talade om, han var julkortsutdelare åt självaste påven i Rom. Bättre att äta sill och ägg, än att träta om påvens skägg, brukade han säga...

Resten av historien drunkade i sågklingans vinande. Nissa log sött mot gammeltomten och låtsades lyssna ändå. 

Efter grötpausen stegade Bosse runt och delade ut nummerlappar till tomtar och tomtor.

- Fyra och fyra! Nummer på borden! Raska på över isen! mässade bossen.

Nissa 24 och Nisse 3 fick sitta vid bord 3 som var snidat i fur och märkt av ålder. Nissa 4, gammeltomtens fru, anslöt till gruppen, sjönk ner jämte sin gubbe på träbänken och gav honom en smällkyss mitt i skägget. Hon log mot Nissa med sitt rynkiga ansikte, som påminde om ett vinteräpple framåt vårkanten.

- Gamla och unga ska hjälpas åt, det har jag alltid sagt! Det ska nog bli roligt det här, bara vi får lite glögg.

- Här vilar inga skägg i brevlådan, som farfar brukade säga, tillade tomtegubben.

Platsen bredvid Nissa 24 på bänken var tom än så länge. Nissa såg sig nyfiket omkring i matsalen. När hon fick se en blå luva närma sig trodde hon nästan hjärtat skulle stanna. Hon rodnade vackert och Nissa 4 gav henne en spjuveraktig blick. Den unga Nissas hjärta bankade hårt, men som hon var äldre än blåluvan i gården ville hon inte visa sig feg, utan hojtade käckt:

- Hej Nisse Blå! Välkommen till vårt lag!

- Hur vet du vad jag heter? svarade den unge tomten med mjuk röst, slog sig ner jämte Nissa på furubänken och hälsade vänligt på det gamla tomteparet.

Baryton, snäppet lägre än Stisses, tänkte Nissa som hade känsla för register.

- Jag bara chansade. Vet du något om grupparbete, Nisse Blå?

- Faktiskt har jag en del erfarenhet av det. På Vättebygds Verkstad arbetade vi alltid i grupper.

- Det låter modernt och demokratiskt?

- Jo modernt kanske, men demokratiskt var det knappast...

- Du är ung, min pojke, skägget har ju knappt vuxit ut, avbröt Nisse 3. Men kanhända är du klok ändå. När jag var ung delade jag ut julpost till den store skalden Erik Gustaf Geijer. "Vid sexton års ålder jag Vikingen slog, / Som skällde mig skägglös och vek", skrev han.

- Tyst Nisse, låt tomtepojken prata, viskade Nissa 4 och drog sin make i skägget.

- Heter du Nisse Blå på riktigt? frågade Nissa 24 försiktigt.

- Jo, i Vättebygd har alla Nissar blå luvor och kallas Nisse Blå.

- Hur kan ni då skilja på varandra? Om ni inte har nummer, som vi?

- Vi ger varandra smeknamn och öknamn, så klart. Själv kallades jag Poeten.

En svag rodnad spelade över den unge tomtens ansikte. Nissa 4 skrynklade ihop alla sina skrattrynkor och klappade i händerna.

- Läs en av dina dikter för oss, snälle pojke! Du är säkert bättre än Geijer. Glöggen är ju inte serverad än, så vi hinner gott.

Nisse Blå log, drog fram sin blå skrivbok ur den djupa fickan och läste med sin vackra röst:

bergets sken

blott ditt blå

hindrar ren

vildsvin två

Längtan guldplätterad

lär bli pannkaks'verad

försåvitt

männ'skor rå

framgrävs ditt

hus som få

Mystisk i kvadrat

kräver fler karat ?!?!

vättar tog

tåg med tråd

från oss drog

grottan grå

 Samtidigt, i andra ändan av matsalen, gjorde Stisse ett tappert försök att höja sin röst över larmet för att recitera dagens namnsdagsdikt. Nissa kunde se att bandaget fortfarande tittade fram under luvan, och höra honom mässa något om Assar och tassar. Själv hade hon dock bara ögon och öron för Nisse Blå.