Vita molnen i mitt hjärta
sträcka ut händer
vila i luften för en resa längre än min tanke
samla bakom slutna ögonlock en tro på underverk.

Jag andas moln till dig min vän
ser dina fötter gå före i mörkret
du skakar av skräck
du ser på mig
jag gråter
snuddar kraften du fått i dödens närhet.

Alla dina barn sjunger innan solen gått upp:
vita moln
stig in
lek i mig
skriv era lustiga namn kring mitt nystan!

Vi ska en gång alla brista och sjunga
utan röst
stå med händer kring inget och tvingas fylla inget med mening.

Nu tänker jag på dina lungor
deras form och rosaröda grenar.
Närmare än så här kommer jag inte skriker jag ut över himlen.
Kan vi vara ett slott av gnistrande moln omkring dig?

Ser henne gå längs de tunna linjerna i snölandskapet
helt naken helt hel
du är så vacker
så sjuk
så hel
vad kan jag göra annat än att sjunga för dig
här nu under klockan av ond sammet.