Du börjar lossna nu.
Äntligen.

Jag kan inte längre se dig när jag skriver.
Jag har glömt bort hur du brukade lysa upp när du log.
Hur hela du lyste bus när du jagade mig ute på stan.

Jag kan inte längre känna dig.
Dina stora händer som håller min höfter.
dina läppar som kysser min hals.
Och din kropp mot min.

Eller hur varm jag blev i hela kroppen när du såg på mig och sa att jag var ditt allt.


Förlåt.
Du sitter nog kvar lite ändå....