Timmarna gick fort vid brasan, där Nissa satt med näsan i boken. Klockan var redan över midnatt, men Tessa dröjde fortfarande. Hade hon tänkt stanna över natten hos Prisse 22? Oj oj, det skulle allt bli snack på jobbet om de kom hand i hand till verkstaden i morgon bitti, tänkte Nissa.

Hon kröp ner under filten och läste vidare i Vätten Då och Nu:

Tomten kan också kallas tomtevätte. Tomten var ett slags skuggbonde med övernaturliga krafter som såg till att gården har lycka med sig. Han antogs ofta vara den förste mannen som odlade upp just den gården, och som inte kommer till ro efter döden, utan hela tiden måste se till sin gård. Han visade sig ogärna, men beskrivs som en äldre man och mindre än människor, ofta med vitt skägg, gråa kläder och luva. Det var viktigt att hålla sig väl med honom och inte förarga honom på något sätt. Tomten hade ett vresigt temperament och kunde hämnas om man exempelvis misskötte djuren eller behandlade honom respektlöst. Framför allt vakade han över djuren i stall och ladugård. 

Som tack för hans arbete gav gårdens ägare tomten en skål gröt. Enligt en senare tradition skulle han vara särskilt förtjust i risgrynsgröt (sötgröt), som därför även kallas tomtegröt. Till sägner om tomten hör hur han i vrede dräper en ko när han inte får en klick smör i sin gröt, eller hur han belönas med nya kläder, vilka dock gör att han anser sig för fin för att fortsätta med sitt arbete. Det säger även något om bondesamhällets värderingar att tomten, gårdens skyddsväsen, är en man, medan skogsrået, vildmarkets skyddsväsen, är en kvinna.

Herre Du Alla Tomtars Skapare, tänkte Nissa. Människor är rasister. Och sexister också, för den delen. Vresigt temperament? För fin för sitt arbete? Nog kunde tomtar och tomtor bli lite sura ibland, men knappast lika ettriga som de människokunder som i januari kom tillbaka till tomteverkstaden för att klaga på klapparna. Att tomtar skulle döda kor var ju så dumt så det inte kunde vara sant, tomtar åt ju inte ens oxkött, bara fläsk och lamm. Och att alla tomtar skulle vara av manligt kön... nähä då fanns hon väl inte då, Nissa. Var så snäll och lämna tillbaka julklapparna då, människa, om du inte tror på min existens! tänkte hon och dängde tekruset i bordet.

Nissa fick slå upp ännu ett krus teglögg för att kunna slappna av. Det lönade sig. Hon somnade så småningom under sin filt, och drömde den mest underbara av drömmar. Hon satt med Nisse Blå på en balkong, en sådan som hon sett att människor brukade ha i sina hus. Det var förr ett par jular sedan, under betinget Vispar och Veckotidningar, som hon bekantade sig med balkongbilderna, och sedan dess hade hon ofta drömt om egen balkong.

Balkongen i december är aldrig för kall
för att vi ska
nicka som stjärnor till varandra på himlen

går vi in

och moln täcker för

kanske som för att vi ska sova
eller kanske för att hitta dit

Så viskade Nisse Blå i hennes dröm, där de satt tillsammans på den snötäckta balkongen. De frös inte alls, de hade fällar och fårskinn, och deras hjärtan var så varma.