Det är redan december, och jag öppnar fortfarande
Chokladkalendern varje år
Och jag sa ju det till henne också,
- Att bara då, kan jag hålla ordning på tiden som
går
[Även fast den konstanta tiden är en mänsklig konstruktion]

Ibland tänker jag på hur jävla dumt det är när någon stackars människa
Efter ett helt jävla liv lyckas skriva precis hur den känner
Lyckas formulera den där meningen som säger
Allt
Fattar folk inte vilken jävla sorg sen då, om man får höra människor säga saker som att det inte berörde dem alls
Att de inte fattade

Vilken alienation av en själ liksom


Ibland tänker jag på att vissa saker är mer verkliga än andra, bara för att man kan känna dem som vibrationer i sina ben och i sin bröstkorg som slag

Även detta någit ironiskt eftersom man tror sig leta efter något slags logiskt jävla sammanhang, men i realiteten fascineras allra mest när något ger utslag på det absolut minst objektiva verktyg att mäta världen som finns, meningslösa monotona känslor [som ändå går på loop]

Huh