Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Frun

Frun är fri och förintar hjärtats nära till dig,
hjärtslagen försvinner, stiger in i vintern,
medan tid är innerligt grön.

Varför så kall att man får invändningar, ormöga?!
Kall av - gnugg, gnugg, gnugg på fönstret.
Kall av - spräckt glas i tavlor.

Den svarta stenen efter den förintade närheten
är röken från askan, den som en gång glödde
försvann ut genom skorstenen, som sticker upp
ur husens historia.

Det jag en gång känt utmärglas till en kort mörk
och mager tid. En deg kavlas ut till kanelsnäckor och
katedraler. Fader vår som är i himlen. Jag tror
på människans kraft, att den stiger, reser sig,
blir till täta lufter. I det som varar lyser stjärnenatten
över de hungriga barnen, de som inte finner sin roll
för att de skyfflats över den goda randen till bergfoten.

Garnnorporna på min kappa skär jag bort med kniv.
Köper ingen ny, när jag kan använda den gamla.
Håller i mina pengar, slantarna går till mat och räkningar.
För oberäkneligheten att vara människa.






Övriga genrer av frun
Läst 163 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2015-12-04 14:48



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

frun