När slädarna från Vättebygd avrest stegade Nisse Blå in i matsalen igen, nu utan lösskägg och glasögon, iklädd sin vanliga blå luva, men med en blänkande ny nummerskylt på vadmalsrocken. Nummer 24.

Nissa, Tessa och Prisse applåderade.

- Du var fantastisk. Jordgubbe så röd / väntar ej längre på grönt... vad får du bara allt i från? Synd bara att dom där Vättarna inte verkade fatta ironin, sa Nissa.

- En del av dom fattade säkert. Men de anställda på Vättebygds Verkstad är tränade i att hålla masken. I diktaturer blir folk skickliga på sånt.

Tessa satte fingret på den glänsande porslinbrickan.

- Grattis på födelsedagen! Och till anställningen! Inte så konstigt att ni två fann varandra, ni fyller ju på samma dag! Hur många människoår blir du idag, Nisse 24?

- Bara 116, log Nisse.

- Rena barnarovet! utbrast Tessa, slog sig på knäna och skrattade. Nissa fyller 120 idag, bara så du vet. Tja, lammkött är ju gott på julbordet...

- Själv blev jag 124 redan igår, så jag är gamlingen i gänget, mös Prisse.

Som du säkert minns, kära läsare, skrider tiden i tomtevärlden betydligt snabbare än i människornas sfär. Sju människoår är för tomtarna som ett, och fyra år följaktligen bara några månader, så åldersskillnaderna mellan de unga tomtorna och tomtarna i gänget var i sanning försumbar.

- Hej Hå! ropade bossen Bosse. Dags att röja, inte dröja! Undan med julmarknaden, skynda med matfaten! Och sen vet ni ju allihop vad som gäller: Rör på benen, mata renen, packa slädar, vässa medar!

Tomtar och tomtor reste sig på ett ögonblick, röjde borden från marknadsvaror, packade, lackade och lastade dem i jutesäckar. Sedan dukade man tillsammans fram årets julbord. Maten var som vanligt fantastisk. Ansjovis och Aladåber, Briljerad skinka och Brysselkål, Citrongravad lax och Calvadossill... Även Veganerna på Verkstaden fick sina favoriträtter, Zickzackad Zucchini och Öländska Önskebönor.

Innan måltiden tog sin början reciterade Stisse årets sista namnsdagsdikt. Tessa kände ett styng av skuld när hon såg att bandaget fortfarande stack fram under hans luva. Stisses röst hade dock återfått sin forna klang. Tessa 19 stod vid hans sida. Hennes kinder glödde. Stisse höll en reklamskylt i handen, ett fotografi av en guldglänsande Chevrolet, förmodligen en förhandsannonsering av något av nästa års arbetsbeting.

Minns du hur jag fick min Cheva

O,  jag rodnar! "Raggar-Eva!"

Du fick mig, i samma veva

Uti den, vi börja treva

Tills dess säte bak fick reva

Så vi börja' älskligt leva.

Bosse tackade alla medarbetare för årets arbetsinsatser, utbringade en skål och lät julmiddagen ha sin gång. Tomtar och tomtor lät sig väl smaka av mat och dryck, och glammet steg i lokalen.

- Prisse, vad har du för framtidsplaner? undrade Nissa. Det är ju inte så många tomtar här i Tomteby som har någon kunskap om TV-apparater... kanske skulle du öppna eget, och leverera till Bosse?

- Jo, faktiskt har jag tänkt just i dom banorna, nickade Prisse. Om Tessa skulle kunna tänka sig flytta hem till min enkla stuga kunde hon ju sköta bokföringen...

- I så fall blev det rum i vår stuga för en annan tomte, log Tessa. Glöm bara inte att stänga spjället när du har eldat, och hålla skafferidörren stängd för mössen!

Nisse Blå teg och log. 

Nu klappade Bosse i händerna. Julmiddagen var över, julklappsutdelningen förestod. Tomtor och tomtar hjälptes åt med avdukningen, lastade slädarna med julklappssäckarna, drog på sig vadmalsrockarna, äntrade ekipagen och sjöng:

Så gå vi fram mot ett slut på vårt år

kölden är svår, frost i vårt hår

tänk vilka klappar som mänskorna får

sent på en Torsdag afton

Släden är packad och renen är spänd

lyktan är tänd, lacken är bränd

nu är det levande tomtelegend

nu är det juleafton!

Nissa tog plats jämte Nisse Blå i släden, och sträckte äntligen ut handen emot hans haka. Hans skägg var ännu mjukare än hon hade trott. Hon drog efter andan, och frågade:

- Nisse, skulle du vilja ha åkt i en sån där Cheva i stället?

- Nej Nissa, jag gillar renar. Dom är ärliga, renhjärtade varelser.

- Vad är verkligt, Nisse?

- Det man tror på... tror jag.

- Jag tror som du, sa Nissa. Förresten, grattis på födelsedagen.

Hon räckte honom diktrullen hon bar i fickan, han läste och log.

- Tack detsamma.

Nisse drog fram en fin liten fällkniv med benskaft ur fickan och räckte den till Nissa. Hon kände mycket väl igen kniven, hon hade ju tillverkat den själv, Torsdagen innan Nisse Blå dykt upp på tomteverkstaden. 

- Jag köpte den på julmarknaden. Tänkte du skulle gilla den. Underbar dikt förresten!

- Tack. Jag kanske kunde använda kniven till att skära till ett stycke vadmal, om jag färgar det blått först, och sy mig en ny luva?

- Det skulle passa perfekt till dina blå ögon, Nissa.

Och så for de iväg i släden, mot en ny jul och ett nytt liv. Att två lätt suddiga människogestalter halkade i deras kölvatten, en i en röd morgonrock och en annan i en smutsvit täckkappa, hade de inte tid att bry sig om. De var alldeles för upptagna med att kyssas.