Jag sitter på bussen och tänker på vad du ger.
Nya moln av kött och princesstårta
Du oroar dig för den sorg du ser i våra ögon
du som kämpar för ditt liv vill ju sprida glädje
vi sörjer för varandra som om vi hade någon slags makt att sörja oss fria.
Jag reser hem från yogahelgen där min cancersjuka släkting varit lärare. jag är fylld av tacksamhet. trygg i min känsla av att döden är en del av livet och inte är det värsta i världen. hur är det möjligt?
jo du sprider en vilja till liv som får oss att vakna.
Jag tänker att jag blir en del av din smärta när jag blir rädd för de känslor som väcks av din sjukdom. försöker förstå hur jag inte ska göra mig och andra till små offer.
Istället se möjligheter i människor omkring mig till sista andetaget. se alla förluster som de klarat och stanna kvar i rummet i vardagens enkla ämnen.
/var människa är en port till alla människor/
Nästan ingen av mina vänner vågade vara glad i min närhet när min dotter svävade mellan liv och död. det första vänners ögon frågade var -hur mår hon?
jag förstår nu efteråt varför jag kunde njuta av att sitta i timmar på Örebro Centralstation och höra okända människor skratta och prata strunt... de som inget vet om dig visar ingen respekt för din sorg. respekten kapslar in och gör det lätt för den sorgsne att bli sin sorg.
krympa.
allt ljus på min smärtpunkt. är det så sorg och kris fungerar? att människor stoppar undan sin egen glädje för den verkar som grälla opassande blommor i ett trasigt rum?
Jag tänker på dig i din vita yogadräkt
handen visar var hjärtat är
du visar var livskraften flödar
handen rör sig som en mäktig vinge fram och åter
vänder sidor
vänder blad i livsrosen
hur andningen skalar bort det som inte behövs
varje andetag är en möjlighet att befria sig från begär
av känslan att äga något.
Flödet är under ständig lockelse att stängas in i former som är livsfientliga.
Du har hittat något som de flesta aldrig hittar under sitt liv.
En övertygelse i att öva närvaro.
Du ger till andra.
Lyckan är att få känna sig som en givare den får vi aldrig ta ifrån varandra.
Tänker på mamma hur jag grät i hissen och inte knappt vågade se på henne.
skäms. jo jag såg på dig men såg jag din kraft? du klagade aldrig fast du hade så ont.
vi skrattade iallafall rått tillsammans när du kedjerökte under Rökning Förbjuden skylten, alltid något!
jag har mycket att lära. övar nu.