Kan inte vara ledsen,
Visa sig svag på något sätt är otänkbart,
Ett tyst erkännande,
Ett erkännande om att man inte längre orkar

Måste vara stark inför andra,
Äntligen hemma,
Faller till mina knän,
Kramar mig själv,
Pressar,
Trycker,
Får inte gråta,
Måste hålla ihop mig själv,
Alla krossade delar

En tår rymmer från mina hårt ihoppressade ögon,
Det är allt som krävs,
En enda tår som får mig att rasa samman,
Skriker inombords,
Faller rakt ner i ett mörkt hål,
Sträcker förgäves ut handen efter någon hjälp,
Men det finns ingen hjälp,
Allt detta sker utan att någon vet,
För det man inte vet,
Det lider man inte av