Frågan jag ställde mig när jag var liten, eller den största rädslan var: ATT Bara kastas ut i vuxenlivet?
Känslan hade jag senare i livet med mig. Kanske för att jag aldrig vågade dryfta mina rädslor med mina föräldrar, de var både rädsla och trygghet för mig, under uppväxttiden. Senare i livet, sisådär trettio.