Det är inte svårt att vara uppe före solen
men tungt att se dagen försvinna
innan den fått lov att niga sig till ankomst
i mina nattstyva händer

Det är också tungt att se solen gå ner
innan händerna hunnit knyta
dagsverkets rännsnara runt pliktsäcken
allt känns ofärdigt i mörkret

Galet är att ha för lite tid
att gala på, för mycket mörker
att förtränga med stål mot flinta
irrbloss bara, irrbloss och vraklura

Medan orden tränger ihop sig i stjärnfalan
masar sig middagssolen nyvaken
nätt och jämt över missmodets rand men
sträcker sig redan lojt mot sin aftonsång

Här leder bara milda, knappt synliga ljus
från mörker och mörker till mörker
här i skarvarna faller alla
för minsta hemgjord fackla