*


du sa du kunde ta mej tillbaka men
kom aldrig vi är ett
slutet rum vi måste öppna innan vi
lever begravda i varandra men
ingen svarar en som oss vi
måste låta skeletten växa ur
våra kroppar hur
många dom än är ser dom inte och
kontakta aldrig dom du
en gång försökt hjälpa dom kommer
offentliggöra sin bild av din värld dom är
kameror överallt ur
samma synvinkel du vet alla
viktiga nummer hinner försvinna innan du
får tag i dom så länge du lever är
räddningen en lögn jag
berättar bara min historia för
folk som inte lyssnar det här
är ett meddelande
som aldrig dokumenterats






*


en undangömd väg men
aldrig förlorad era
presentationer saknar innehåll jag är
missljuden i ett samtal som
aldrig blivit av ser ni mej är jag ett
översvämmat dike som
försöker läsa sina egna
tankar skriva ett
brev ingen ska hitta du
ska bara minnas ett
utlämnande som
försvann medan dom
lurar på dej telefoner dom
redan försökt nå dej på men
som är så borta
att du alltid kommer hitta dom