Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Min sorg

Jag varnade för eldens svåra hetta;
Bedyrade att vatten släcker liv!
Bestämda var väl ändå dina kliv...
Du hade något "äkta" att berätta.

Jag visade hur livet kunde leka;
Bevisade att ljuset också fanns!
Du valde ändå mörkrets korta dans...
Och aldrig sågs du skratta eller tveka.

Men stunden uppå jorden är nått viktigt.
Den kanske aldrig räcker till på riktigt!
Jag sträcker gärna ut min hand igen....

Jag frågar dina vänner efter dig;
Ibland förtäljs nån dyster liten grej...
Då sörjer också jag, min kära vän!




Bunden vers (Sonett) av P-E-H
Läst 385 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2015-12-09 19:48



Bookmark and Share


  ResenärGenomLivet VIP
Fint skrivet med ett berörande innehåll...
2015-12-12

  louisegirl
Mycket vackert, bra flyt och fina rim
2015-12-11

  ULJO
Vackra ord med stänk av melankoli
2015-12-10

  Marianne Räf
Vacker, allvarlig sonett, som
spelad på känsliga strängar.
2015-12-10

  RitaBrunner
En stilig sonett! Ett sorgligt budskap som hanteras ypperligt väl genom hela texten.
Bravo!
2015-12-09

  Respons VIP
Viktigt innehåll och skickligt att skriva på rimmad vers. Påminner mig om Dan Andersson på något vis. Enda kritiken är väl att näst sista raden bryter mot den lite högstämda stilen i övrigt.
2015-12-09

    ej medlem längre
Vemodet strömmar i din vackra dikt.
2015-12-09
  > Nästa text
< Föregående

P-E-H
P-E-H