Vi står brevid varandra
dina läppar talar

jag hör dina ord
men förstår inte

minns vi så olika
av vår barndom

du verkar så bitter
dina ord är hårda

du har svarta minnen
något tung i sinnet

själv har jag gått vidare
lever här och framåt

störst är att kunna förlåta
finna inre ro..