mina röda ögon

läser de ord

som reflekteras i den

pöl

som dina tårar smaksatt

urskiljer ångest

i dess renaste

form

kanske är jag naiv

som försöker men

har inget annat val

för utan dig som du

förblir jag

ensam med mig själv

likt en ensam brandbil

som skvätter vatten

på en sol

vars värme lockar

jag vill

slukas i din eld

~

ge mig ditt mörker nu

vem som helst kan älska

en mänska som

aldrig känt sig svag

ge mig ditt nakna du

du kan skrika, gråta

rivas tänker

ändå stanna kvar

för två liv som levs till hälften

bildar i

slutändan ett helt

om du inte gör nåt rätt

så låt mig

älska dina fel

~

mina svala händer

klättrar långsamt

längs din iskalla

hud

som har gått i motvind länge

härdats genom hagel

åska, regn och

snö

om ensammast är starkast

så är vi ensamma

tillsammans

det är i dina brister

som

ljus kan sippra ut

likt en pelargon

som kapats

från sitt trygga bo

på väg att vissna

låt mig

va din spruckna vas

~

ge mig ditt mörker nu

vem som helst kan älska

en mänska som

aldrig känt sig svag

ge mig ditt nakna du

du kan skrika, gråta

rivas tänker

ändå stanna kvar

för två liv som levs till hälften

bildar i 

slutändan ett helt

om du inte gör nåt rätt

så låt mig

älska dina fel

~

ett pussel inkomplett

mitt är likadant

tiden bytte månad

vi två vi blev kvar

du som så länge väntat

på en kärlek i rustning klädd

men du fick någon lika svag

du kan komma nu jag är beredd