Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vinter

 

Under snöns tunga kropp

Som en bortgift flicka

Tungt andas

Marken.

 

Och i fjärran

Som en åldrad,

Svag kung

Förgäves lyser

Solen.

 

Tills ögat når

Får du ej syn

På en gnista liv

 

Tills hörselns sladd når

Hör du ej

Någon fågel kvittra

 

Korta är dagarna

Som ett hastigt,

Plötsligt leende

 

Långa är nätterna

Som oturen,

Som sorgen.

 

Som döden

Kväver andan

Frostens hårda hand

Och som en elak, hemsk far

Örfilar kinderna

Kylan.

 

Kurar ihop sig

Som sköldpadda

Huvudet

 Och

Som ett asplöv

Skakar kroppen

Av den tjutande vindens

Hårda piska

 

Försiktig, varsam som tjuv

Går på den hala, frusna marken

fötterna

 

Orklös är ögonen

Att se omkring

 

Orklös är händerna

Att vinka

Och hälsa tillbaks

 

Rider på årets tama häst

Och skarpt och läskigt

Som åskan skrattar

 

och skjuter  *Skade.

Min vän

Det är

Vinter!

 

*jaktens och vinterns gudinna i nordisk mytologi

 

Omid Salimi 10.12.2015




Fri vers av Salimi Omid
Läst 229 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2015-12-11 10:42



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Salimi Omid
Salimi Omid