Vinter
Under snöns tunga kropp Som en bortgift flicka Tungt andas Marken.
Och i fjärran Som en åldrad, Svag kung Förgäves lyser Solen.
Tills ögat når Får du ej syn På en gnista liv
Tills hörselns sladd når Hör du ej Någon fågel kvittra
Korta är dagarna Som ett hastigt, Plötsligt leende
Långa är nätterna Som oturen, Som sorgen.
Som döden Kväver andan Frostens hårda hand Och som en elak, hemsk far Örfilar kinderna Kylan.
Kurar ihop sig Som sköldpadda Huvudet Och Som ett asplöv Skakar kroppen Av den tjutande vindens Hårda piska
Försiktig, varsam som tjuv Går på den hala, frusna marken fötterna
Orklös är ögonen Att se omkring
Orklös är händerna Att vinka Och hälsa tillbaks
Rider på årets tama häst Och skarpt och läskigt Som åskan skrattar
och skjuter *Skade. Min vän Det är Vinter!
*jaktens och vinterns gudinna i nordisk mytologi
Omid Salimi 10.12.2015
Fri vers
av
Salimi Omid
Läst 229 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2015-12-11 10:42 |
Nästa text
Föregående Salimi Omid
Senast publicerade
Epitafium Vinter Sov gott! ??? Sorg Maria Olsson! Några enkla ord 43 Några enkla ord 42 Se alla |