Han hade alltid sökt det enkla, okomplicerade livet. När han summerade sin 50-årsdag hade han bara fyra gäster. Det var enklast så, han hade fyra stolar i matsalen och råkade ha hälften kvar i ett 8-paket med C3-kuvert för inbjudningarna.

Nej förresten, han skickade aldrig inbjudningarna utan postade bara ett event på facebook. Då fick han syn på sina barns profilbilder och kom att tänka på att han inte träffat dem på många år. Att prata kunde bli så komplicerat, man kunde bli osams eller det kunde bli tyst. Så det var bäst att inte prata alls. Sin bästa relation hade han med en avlägsen släkting som han inte talade samma språk som och som han knappt kände.

Nej förresten han skaffade aldrig några barn, det blev lättast så i förhållandet. Han och hans fru kunde fokusera helt på varandra, renovera villan och vila upp sig i sommarhuset. Eller förresten flyttade de aldrig in i någon villa, hyresrätt var ju lättare med varmhyra och fastighetsskötare, sommarhuset hyrde de också bara och de var egentligen aldrig gifta, bröllop är krångliga – man ska bestämma vilka gäster som ska komma, när på året det ska ske, var och om det ska vara präst eller en borgerlig vigselförrättare. Det tar längre tid att spara till huset de aldrig köpte, och tidpunkten kan krocka med graviditeten med ett av de barn de i och för sig aldrig skaffade.

Han levde ett enkelt liv. Han hade fyra stolar i en hyresrätt och ett bord med en plastskiva på som man lätt kunde torka av eller i värsta fall byta ut. Soffan var täckt av plast, sängen hade glansiga lakan som inte absorberade något svett, lamporna var lågenergi och behövde sällan bytas, hans skor hade kardborreband, hans kök bara mikrovågsugn, hans bil automatväxel och hans huvud var hårlöst.

Förresten hade han inget förhållande heller, äktenskapet som aldrig blev av hade han bara diskuterat med sig själv i huvudet och den enda gången han varit på dejt undvek han att gå dit för att det blev enklast så för alla inblandade. Han gillade sig själv, men inte så mycket att det i sig kunde bli komplicerat. Han hade en öppen relation till sig själv kan man säga, han skapade inte en boja av egenkärlek utan lät den vara ett rörligt hav mellan sina två tinninglober.

Hans enklaste svar på ett problem var alltid att inte formulera någon fråga.
Hans lättaste väg till målet var alltid att inte ens försöka gå dit.

Det smidigaste sättet att leva var att dö. Men hur? Han orkade aldrig skaffa sig någon vapenlicens och hade därför inget vapen. Han hade ett rep men undvek att lära sig knyta det. Han kunde lägga sig på ett spår men visste inte när tågen skulle gå eftersom han ansåg det krångligt att läsa tågtidtabellen och inte orkade ligga på spåret särskilt länge. Han tog hissen upp i en hög byggnad och klev ut från taket. Från det ögonblicket då han svävade i luften slapp han allt det ansvar han alltid levt för att bli fri från. Det var då han lärde sig uppskatta livet.