på rökig jazzklubb
i en stad
vi inte kan
någonting
om

var det meatpacking district?
ja två biljetter,
tack

och jag har aldrig känt
mig så otrygg och självsäker
och tom
som då

hjärta utav granit
och jag ägnade dig inte
en blick
under tiden jag kände de andras
på mig

och jag har aldrig känt
större förakt
mot något levande ting
än när du varsamt la
armen runt min midja

och allt jag ville var
att bryta mig loss
brytas ner
bryta upp

känna deras blickar
över min kropp
och känna mig lika utnyttjad
av de andra som jag
gjorde utav dig

man vänjer sig lätt
vid
obehag,
och efter det,
är det i
det närmaste
oundvikligt
att inte söka det
igen

det är något
förföriskt i tomheten
som jag aldrig,
riktigt,
lyckats sätta fingret på

men där och
då
var det
inte riktigt någon
som ifrågasatte någonting

särskilt inte
något fult
köpt för
pengar