När jag sätter mig på cykeln, har jag ben, känns det som.
När jag cyklar, öppnar landskapet sig.
Men som mest öppet, är landskapet, när jag "plötsligt" får se, Cykelgrindarna stå öppna, ni vet dem som ska sakta ner farten för cyklisten, och som cyklisten måste använda i långsamt mak, för att inte krocka med grinden, det kan göra ont, jag har aldrig gjort det, men jag kan tänka mig, hur det känns. Men så bra, att de finns, så att man inte krockar med en bil istället. Men någon har tydligen förstått, att det inte går så mycket bilar där jag cyklar, eller någon annan , för den delen. Var det en nyck? Som någon åstadkom. Det gav mer luft åt ögat, och mer kraft till benen. Det kom ingen bil när jag cyklade, så om det var en nyck, som någon följde, så hade den rätt. Normalt sett, är friheten; den luft som ögat får att skåda över en åker, men där är det fritt, för det mesta. Där är det öppet landskap, förutom när sådden växer sig vild, eller dimman ligger över åkern/ fältet, som en slöja. Är det geografiskt betingat, om det kallas för åker eller fält? Eller handlar det om att fältet antingen är vildvuxet eller fritt?