Jag är i ett svart hål.
Här faller blommorna ner.

De kommer ur skymningen och dalar sakta ned.
De växte upp i ljuset
jag en gång kom ifrån,

nu ska
vi möta den långa hösten.
Genom fönstret strålar månen in,

Sprickorna som släpper in allt som händer utanför, j
ag hör en liten fågel som vill in,

Vi tittar på varandra på fönsterblecket.
Den räcker fram sin klo ¨
och jag greppar den.

Den brukade gå för sej själv i centrum om kvällen,
den haltade lätt och letade efter mat,

jag tänkte hur den hade det,
hur Den tänkte,

och så tänkte jag på nedfällda träd
och jag tänkte hur is smakade och massa annat när vi var unga
och knappt sov

kanske på flera veckor
mellan dom tomma raderna jag ej har nån lust att berätta om mer än då just henne jag väckte ur den eviga sömnen