Dagen har slocknat, ljuset är släckt

sentimma vankar och går

jag förstår att kvällning har bråda tider

jag går ur vägen det jag förmår

att stilla se timma mattas

bli trött och gäspa i smygundan

vem kan annat än stilla sig

och gapa i förundran

jag hörde nyss att vatten bär ett minne

tänk då vart dygn bära sitt

och jag som satt ensam i köket

utan att veta att tiden levde fritt

nåväl det är väl kring nätter om Jul

små tomtar och vättar huserar

så vad har jag att säga om tid och vatten

förutom frågan, vad de rimligen dinerar.