"Vill du förändra någonting i ditt liv. Börja med att förändra tankarna om det."
~ evelyns Tankar från Det Goda Livet

Livet är som ett Tivoli

Förväntningarna inför dagens äventyr är skyhöga
och far som kittlande rysningar efter ryggraden på oss när vi stiger in genom grindarna och ställer oss i kö för att betala vår biljett till detta sagoland. Och när jag ser mig omkring verkar det som om människorna, stora som små, både framför och bakom oss är lika förväntansfulla. Luften vibrerar av en nervös otålig nyfikenhet som sprider sig i kön, och ju närmare biljettluckan vi kommer desto mer högljudda och nervösa blir rösterna medan det rotas i väskor och plånböcker efter pengar till biljetterna.

Väl på andra sidan lugnar alla ned sig och reagerar 
på olika sätt inför den magiska värld som öppnar sig. En del springer skrattande planlöst iväg, medan andra stannar upp och ordlöst tittar sig omkring innan de försiktigt fortsätter åt någon attraktion, medan andra som har varit här förut, självsäkra ger sig iväg efter en redan uppgjord plan. De sprids som agnar för vinden, och som magneter dras de allt längre in bland alla de olika aktiviteterna. Så också vi. Lite försiktigt i början, men ju närmare vi kommer själva attraktionerna desto högre blir våra röster och säkrare våra steg. Den karaktäristiska musiken från flera gamla positiv hörs med olika styrkor i oljuden från bakgrunden och verkar förfölja oss vart vi än går, alltmedan rasslet och plingandet, ropen och skränandet från de olika aktiviteterna pågår för fullt.

Karuseller i olika former och färger snurrar,
slänggungor gungar, högre och högre, snurror snurrar fortare och fortare och rutschkanornas alla slingriga upp- och nedgångar verkar aldrig ta slut. Skrikande och skrattande människor gapar och ropar lyckligt överallt. Folk trängs tätt omkring oss nu. Ficktjuvarnas paradis. En tur i berg-och-dalbanan står på tur för vår del, och sedan snabbt ett varv med super-8:an. Mest för att kunna skryta om att vi har åkt de. Luften blir stillastående medan vi står i kön. Någon svimmar medan någon annan mår illa och spyr i ett hörn. Ibland slår förväntningarna alldeles fel.

Borta vid dansbanan bildar en folksamling en ogenomsynlig mur av kött och blod. Axel mot axel står de omkring någon som ligger alldeles stilla på marken. Plötsligt kommer en illgul ambulans med blinkande blåljus försiktigt kryssande genom folkhavet, som delar sig likt havet i historien av Moses. Personalen lyfter försiktigt upp personen från marken på en smal bår och kör snabbt därifrån medan människorna skingras, som om det aldrig hade hänt. Positivens entoniga musik låter allt högre och allt gällare i mina öron och överröstar snart alla andra ljud. Vill vi göra oss hörda måste vi gapa till varann. Vår bästa tid är just nu.

Timmarna går alldeles för fort, men i skymningen på väg ut från nöjesparken
gör vi ett besök hos Draken och Demonen liksom Skärselden. För att se om vi vågar möta och ta itu med våra inre rädslor. Det är ju inte på allvar, intalar jag mig. Bara på skoj. Inte som i verkliga livet. Eller.....? Men lite skrämmande är det allt ändå. Därefter ett besök på Tempelberget för en stunds välbehövlig kontemplation och för att återfå lugnet. Här uppe syns människorna bara som små prickar och ljuden når inte hit alls. Allt andas lugn och harmoni. Och det sista vi gör när vi ändå är där uppe innan tivolit stänger så tar vi en Ballongfärd över hela området- och då vet man ju aldrig vart man landar. Det kan till och med bli Fritt Fall.....

EvelynFalkMöller