Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

det är ju alltid något

det enda jag ser när jag tittar ut är
suddiga vemodsskuggor
som sjunger sireners sång fast i en
mycket lägre tonart
dom saknar ansiktsdrag
det har dom alltid gjort och
jag är så less på dom men
just nu är dom
allt jag har

och jag

tänker att det är
motsägelsefullt
men det finns en värmande tröst
i det invanda
fast det är så
fruktansvärt kallt
och jag tänker på hans
ögon
inatt igen


jag försöker tänka längre men



tankarna kommer aldrig
dit
kanske lite längre än
fönstret mittemot
där det alltid lyser
och dom röker på balkongen men
det är ungefär
dit





allt jag kan göra är att
se tillbaka



möta ängarna


skaren


stora flingor



cigarettglöden



smutsen




tomhetsandetagen




krossat glas och möglande gardiner




och en tv som man vrider på en spak för att starta





och alltså




jag vet



att egentligen är det onödigt att dra upp det igen
för det gör faktiskt inte så ont längre


och visst


ärren är fortfarande blåröda men
jag ligger inte längre
blodig på golvet
skrikgråtandes




och lakanen är inte blöta av ångestsvett





varje natt







och det är ju alltid något






Fri vers av tennsoldatocheldvakt
Läst 256 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2015-12-21 03:22



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

tennsoldatocheldvakt