pojken med järnhjärtat
jag minns honom
han var
varm

när han med sina isblåa ögon och stålhätteskor som skar in i huden sparkade sönder dörren till rektorsexpeditionen var hans händer så
tomma
hans blick var redan
ännu längre bort
koagulerat blod talar klarspråk
bättre än mig men
han var mio min mio med bomberjacka
riddar kato med trofast blick
han var
varm

jag såg det



det
är
inte
försent



än



tänkte jag
och



kanske var det bara jag som såg
jag lekte ibland med tanken
kanske var jag

den
som
visste


men





idag undrar jag mest var han blev av