Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Universum. Naturen. Se förbi det omöjliga. Inte ge upp. Kämpa tills vi blir gamla och grå.


En gåva som getts oss, som vi spottar på.

Universum.
En evighet.
Så stort att vi inte ens kan se en millimeter.
Vi är mycket mindre än en myra.
Universum, något som vi aldrig kommer få hum på.
Ett universum? Två universum? Hur många egentligen.
Vem vet, inte då vi.
Vi är så små.
Bedrövligt små att vi inte ens kan förstå.
Hela mitt liv har jag gått runt och varit missnöjd.
Besviken på våran ras.
Men nu kan jag entligen förstå, att vi är så små.
En hjärna som används till vadå... 2-5% om jag minns rätt.
Inte så konstigt att vi inte förstår.

Men en sak kan jag se klart.
Att varför gå runt och vara missnöjd?
För något vi ändå aldrig kommer förstå.
Visst ett försök är väl aldrig fel.
Men försök istället leva livet efter dina omständigheter.
Inte följa strömmen vart än vi går.
Utan va nöjd med det man har.
Varför försöka ändra på något vi ändå aldrig kommer rå på.
Istället kan vi göra allt vi förmår.
Och vara sig själv så gott som det går.
Tro på sig själv.
Inte ge upp så fort det blir svårt.
Se förbi det omöjliga.
Titta på universum och dess oändlighet.
Titta på oss.
Titta på naturens underverk.
Titta dig omkring så kommer du förstå.

Varför gå runt och grubbla på något som är 1037474728819191817272 biljarders biljarder större än oss och tro att vi någon dag kommer förstå, när våran hjärna inte ens går på fullt ös så kommer vi aldrig ens i närheten förstå.

Varför förstöra något så underbart som naturen, som vi faktiskt kan få rå om.
En gåva som getts oss, som vi spottar på.
Ändå så slösar vi tid,kraft och en massa resurser som går åt på allt möjligt förutom att ta hand om vår jord.
När vi skulle kunna lägga allt sånt här till att bygga upp vårt eget hem.
För våra egna barns framtid, som tyvärr kommer lida för allt dumt vi gjort.

Om vi nu säger "Jag älskar dig" till våra barn, ska vi då inte bevisa det också?
Kärlek utan handlingar är död, så våran dubbelmoral måste nog göra ont inombords.
Vi är rädd. Vi flyr. Vi tar den enklaste utvägen.
Synd bara att andra ska behöva lida för det.
Men jag kan förstå våran besvikelse på generationen innan och den innan dess.
Dem gjorde inte våran jord till ett bättre hem.
Men vad säger att vi ska följa strömmen och förstöra ännu mer?
Vad säger att vi ska ge upp bara för att få se slutet komma vår väg?
Jag ska inte säga ett ord till, förutom att nu är det dags att ta hand om våran jord.




Fri vers (Fri form) av SmileOrCry
Läst 392 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2015-12-26 02:06



Bookmark and Share


  Trädskugga
En röst med törst på förtröstan, rättframt och starkt!
2015-12-26
  > Nästa text
< Föregående

SmileOrCry
SmileOrCry